Basalcellscancer

Basalcellscancer är den vanligaste typen av hudcancer i Finland. Den uppkommer i basalcellerna i hudens epidermis och utvecklas långsamt under åren. Basalcellscancer skickar vanligtvis inte metastaser, men om den lämnas obehandlad kan den sprida sig till djupare vävnader. Förekomsten ökar med åldern och därför är regelbundna hudkontroller hos en hudläkare viktiga, särskilt när man blir äldre.

Vad orsakar basaliom?

Uppkomsten av basaliom beror bland annat på

• totala mänden UV-strålning som man utsatts för under livet,
• ljus hy,
• kroniska sår,
• cytostatika-behandling

Hur ser basaliom ut?

Basaliom växer långsamt och orsakar inte värk. Det kan bildas sår på ytan då den blöder lätt. Basaliom indelas i tre olika typer, beroende på hur de växer: nodularisk, ytlig och infiltrativ.

Den vanligaste typen är den nodulariska. Det nodulariska basaliomet börjar på huden som en liten rosa eller röd, symtomfri knottra. Knottran kan ibland vara även brun, eller till och med svart. Ofta kan man urskilja små blodkärl på dess yta och är ibland sårig. Nodularisk basaliom uppkommer vanligtvis i ansiktet och bakom öronen.

Ytlig basalcellscancer påminner om eksem, som rodnar och fjällar och har en kant runtom. Hudförändringen har ofta ytliga sår och skorvar. Patienten kan på samma gång ha flera ytliga basaliom. Ytlig basaliom är vanligare på kroppen, ben och armar än i ansiktet.

Invasiv basalcellscancer liknar ärr, är hudfärgad, platt och svår att avgränsa. Den höijer sig inte upp från huden, utan utvecklas inuti huden. Eftersom cancern inte är sårig är den svårare att upptäcka jämfört med den ytliga eller nodulära basalcellscancern. Invasiv basalcellscancer förekommer vanligtvis i ansiktet.

Basaliom förekommer vanligtvis i områden som är utsatta för UV-strålning:

• ansikte,
• öronsnibbarna,
• handryggen,
• överkroppen,
• hjässan hos skalliga män

En erfaren hudläkare känner ofta igen basaliom på basen av utseendet. Ett vävnadsprov tas från huden, vilket ger den slutliga säkerheten. Om hudförändringen är liten, skärs den ofta bort samtidigt som man tar vävnadsprovet.